Sikta mot toppen
Okej, här kommer det....
Jag är såhär sugen på att blogga själv. Egna regler, egna krav.
'
För såhär är det. Det är sjukt svårt att blogga ihop med tre andra som man är med minst 4 dagar i veckan och står varandra nära. Man tjafsar och har svårt att komma överens. Alla har sitt egna sätt som de vill att saker ska vara, du, du & du. Inga undantag. Vi känner varandra väldigt bra, för bra. Vi kan varandras svaga och starka punkter utantill. Snackar vi om vilken bakgrundsfärg vi ska ha så blir det tjafs, alltid. Nån vill ha ljusblå, nån vill ha lila, nån grön och nån vit. Ingen ger sig och alla kommer med nya anledningar till varför vi inte ska ha just den färgen. Och whoops så har man tjafsat ett tag, och då blir nån irriterad och trycker till. Poff, det var det roliga med att ha blogg det. Visst, jag erkänner att vissa stunder gör vi alla lika mycket fel, men dte inser man inte då. Men snöar in sig på det man vill och knuffar bort allt annat. Sen efteråt känner man själv hur onödig den där kommentaren eller det där ordet var.
'
Dit jag vill komma är inte att jag inte älskar att blogga här, på equestriancrew.blogg.se, för det gör jag. Men det är så mycket mer komplicerat än alla tror, för det är inte många som har en blogg med tre andra, det är det inte.
Men jag gillar att blogga för att man faktist KAN komma nån vart och alla kan synas. Vissa bloggar för att de gillar att skriva om sitt liv i en så kallad öppen dagbok. Det gör ju jag också, men jag satsar fortfarande med bloggen. Jag VILL komma till toppen, gör jag inte det, så fine. Men det är en resa, en resa som hjälper en med mycket på vägen. Och alla på den här bloggen satsar inte, visst, kul med besöksrekord.
Men jag stannar här tills vidare, så får vi se hur det blir i framtiden. Förra gången när vi bloggade tillsammans kraschade det, vad händer nu?
'